Hur trycket byggs upp!

God morgon!

Trött morgon, bön, gymmet och frukost. När ditt och mitt liv är i balans så ger vi ut och tar emot på ett sätt att trycket lättar och det som håller på att ta slut fylls på. Hur du tankar och hur du släpper på trycket är individuellt. Det som är lika för alla är att utan balans, så uppstår en press som gör att du går i sönder.

Jag har predikat om att “pressas över din förmåga” två söndagar i sträck nu. Du kan hamna under press av olika orsaker; det är egentligen bara till att stänga dörren, blockera alla utgångar. Ibland gör vi det ofrivilligt. Som ett barn som mobbas. Vreden kvävs, skriken stängs inne och trycket som byggs upp vänder inåt när det inte får utlopp.

Eller tvärtom, du ger ut, ger ut och ger ut. Barnen, din äkta hälft, vänner, jobbet och det blir aldrig tid att fylla på. Till slut så går du i väggen. Det gjorde Paulus också. “Jag orkar inte komma”, skrev han till Korintierna, “ni måste förstå, vi pressades över vår förmåga”.

Det måste alltid finnas en balans, mellan utlopp och inlopp.

I veckan lägger jag ut hela söndagens predikan, därför att jag berör också den speciell press du kan hamna under när du måste ta vägen genom Getsemane – och vad gör du med spökena som vandrar omkring i ditt huvud?

Förr eller senare hamnar du där, i ditt Getsemane. Dina vänner somnar, därför att beslutet måste du ta ensam. Du pressas över din förmåga, ångesten, sömnlösheten, oron, allt kommer över dig.

I din vandring med Gud, kan du hamna där många gånger. Varje gång du tar ett avgörande steg som gäller dig och Gud, kommer det en prövning. Ingen vill ta vägen genom Getsemane. Har du varit där än gång, frågar du om det finns en annan väg.

Men du kommer att klara det, för Gud kommer att visa dig syftet, vad som finns bortom prövningen. Resten är uthållighet. Men väl över, när segern är där – då kommer du att inse att det var värt allt. Men – när olivpressen skruvas åt – då känns det absolut inte så – det vet vi alla, som varit där.

God Morgon,
Tommy

Comments 1

  1. Tack Tommy för din uppriktighet!
    Det är ju så viktigt att prata/ info även om det jobbiga och vad man bör tänka på då. Att vi delar även den biten då det också ingår i vår vandring med Jesus. Många vill inte prata om det. Och då är det ju som om det inte existerar eller är något fel/ fult.
    Men ska vi gå i Jesu fotspår är inte vägen bara lätt utan vi går korsets väg.
    Tack igen Tommy för allt du delger!
    Önskar dig Guds välsignelse i ditt engagemang att sprida Guds rike här på jorden.
    Hälsningar Ann

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *